schlagers

Relikerna Lasse ”Trazan” Åberg och Klasse ”Banarne” Möllberg i sällskap med Janne ”Zebran” Schaffer på gitarr gjorde ett klassiskt barnsligt Electric Banana Band-framträdande med låten ”Kameleont”. Låten gick vidare till Andra Chansen, kanske tack vare att de var just Electric Banana Band.

Fame:arna Magnus och Jessica försökte i år för första gången var och en på egen hand. Magnus var med i denna deltävling och tillsammans med de fackelbärande körmedlemmarna gick han vidare till Andra Chansen. Detta trots de hemska bruna läderbyxorna och den babyblå västen han hade på sig.

Linda Bengtzing återkom i år och framförde den numera så klassiska och dans- och trallvänliga ”Jag ljuger så bra”. En något nervös Linda Bengtzing visade sig vara mycket besviken på sig själv efter framträdandet med en del felsjungningar. Men det tycktes ha gått publiken obemärkt förbi och det schlagerosande bidraget gick direkt till finalen. Precis utanför utanför en Andra Chansen-plats hamnade den betydligt mer besvikna Anna Sahlene och ”This Woman”. Pandang-pojkarnas ”Kuddkrig” slog inte heller väl in och kom på sjätteplats.

Magnus Carlsson, som tidigare hade tävlat med Barbados och Alcazar, var joker och tävlade nu för första gången som soloartist i Melodifestivalen. Det gick bättre än någonsin och med ”Lev livet” gick han för första gången direkt till finalen. Låtskrivare var Anders Glenmark och Niklas Strömstedt.

Efter Magnus framfördes sången ”Oh Yeah” av två sångare, en klädd i orange pälsväst och den andra i en tajt grön kroppsstrumpa med väst och hatt i leopardskinn. De hade sällskap av tre rosa elefanter som dansade på scenen. Nej, det var inte Bolibompa som gjorde debut i Melodifestivalen, utan gruppen The Elephantz. Bidraget fick sin kanske förtjänta placering – en sistaplats.

Debuterande i år var även Sonja Aldén med den sagolika ”Etymon” och Niclas Wahlgren med den extremt smöriga ”En droppe regn”. Den senare gick till Andra Chansen. Två tidigare bakgrundsartister i Melodifestivalen debuterade som soloartister: Velvet, som gick till Andra Chansen, och Pablo Cepeda, som tidigare sjungit bakom Mendez.

Klädd i rosamönstrat gardintyg återvände Kicki Danielsson till festivalen med den typiska G:son-låten ”Idag & imorgon” som tog henne direkt till final. Thomas G:son hade med hela sex bidrag det här året. Ett av dem var även ”Ge mig en kaka till kaffet” som framfördes av Östen med resten. De kom sexa.

Tommy Körberg sjöng ”Unchained Melody” som ett av pausnumren.

Tredje deltävlingen tog plats i Karlskrona. Lena Philipsson var klädd i en tristgrå skapelse som hon själv kallade för Jas 39 Gripen för att det skulle bli ett väldans liv om den ramlade ner.

BWO deltog för andra gången, i år som joker och med den tämligen repetitiva men dansvänliga ”Temple of Love”. Låten tog dem direkt till final. Till final gick även ”Night of Passion” med The Poodles som kom som ett svar på Norges glamrockare Wig Wam i Eurovisionen året innan.

De två platserna i Andra Chansen togs av de debuterande Elysion samt Patrik Isaksson.

Årets sexchock stod ex-Fame-medlemmen Jessica Andersson för då hon i sitt bidrag ”Kalla nätter” hängde och klängde med überkorta shorts över en stol på scenen. En chockad Bert Karlsson var rasande. Framförandet var lite väl vågat för publiken och hon snubblade på mållinjen och kom på femteplats.

Afro-Dite-medlemmen Kayo deltog för första gången solo med låten ”Innan natten är över”. På scenen hade hon en stor rödbäddad säng. Hennes framträdande ändrades markant i sista stund då man under repetitionerna hade insett att sängen inte gjorde sig så bra som man hade trott. Sängen var kvar, men användes mer sparsamt. Kayo följdes slutade på sjätte plats, tätt följd av Jessica Folcker. Sist kom Gregor som tidigare varit bakgrundsartist i Melodifestivalen.

Göteborg stod som värd för den sista deltävlingen. Hela fem stycken Lena Philipsson var med i programmet. Förutom den riktiga, var där även fyra Lenor i form av Johan Glans, Anna-Lena Brundin, Sussie Eriksson och Annika Andersson. Var och en var klädda i likadana kläder som Lena Philipsson hade haft under de fyra tillfällen hon tävlat i Melodifestivalen.

Melodifestivalsräven Roger Pontare inledde kvällen med G:sons och Ubedas ”Silverland”. Det räckte till Andra Chansen. Dit kom även debuterande Rednex med ”Mama Take Me Home”.

Hade inte Jessica Andersson varit med i år, hade Günther & The Sunshine Girls varit årets stora sexchock. Günther och tjejerna kom på en sjätteplats. Hög sexchockfaktor hade även Sandra Dahlberg med låten ”Jag tar det jag vill ha” där hon ålade sig över en motorcykel på scenen.

Den första finalplatsen togs av debuterande Björn Kjellman och ”Älskar du livet”. Under framförandet hade han en stor filmduk bakom sig som bland annat projicerades med bilder på honom själv. Under framförandet slängde han i publikhavet ut sin hatt som utanför bild landade mitt på huvudet på en liten unge på första raden.

Årets stora magiska ögonblick stod deltävlingens joker och sista artist för. Efter 15 års uppehåll var Melodifestivalens okrönta drottning Carola Häggkvist åter tillbaka på festivalscenen som tävlande. En kavalkad av människor – Ljunggren, G:son, Wikström och Häggkvist – stod för text och musik till ”Evighet”. Med nästan fyra gånger fler telefonröster än tvåan Björn Kjellman var finalplatsen i Globen säkrad.

Andra Chansen ägde detta år rum i tv-huset i Stockholm med Carin Hjulström-Livh som programledare. Efter två omröstningar gick Magnus Bäcklund och Rednex vidare till final. Roger Pontare och Patrik Isaksson med flera fick se sig utslagna.